Utseende :  Stor, helvit, från ögat ned på näbben en spetsig  gul kil, resten av näbben svart. Ingen näbbknöl. Simmar ofta med rak hals. I flykten hörs ej starka vingbrus, som knölsvanens vingar åstadkommer, och då syns att stjärten är tvärt avbruten, medan knölsvanens är spetsig. Sångsvanar flyger i snöplog, eller snedlinje under flyttningarna. Könen är lika. Ungarna är gråbruna.

Läte : Det vanligaste lätet ett trumpetande, olika fåglar har olika tonhöjd på lätena vilket i en flock ger upphov till " svansångerna".

Miljö : Var tidigare begränsad till ensliga och svårtillgängliga myrområden i det nordliga delarna av landet , men finns nu även i sjöar i Skånes sydliga kulturlandskap. Häckar i hela Sveriges inland från Skåne i söder till Lappland i norr. Flyttar oktober-november till södra Sverige och under stränga vintrar till Nordeuropa. Åter i mars-april. Känd för den tidiga vårens massamlingar i vissa mellansvenska slättsjöar, där svansången med frenetiskt trumpetande hälsningar och lockrop är ett säker vårtecken.

Födan : Växter som den tar under vatten med hjälp av den långa halsen eller som den betar på land.